Stickad PIXIE mössa

För någon vecka sedan stickade jag klart den här PIXIE mössan. Den var tänkt att passa Vidar men vart aldeles för liten. Jag skulle tro att den passar en som är ca 2-3 månader.

Därför ska den få flytta hem till en vän som väntar sitt första barn kring jul. Jag hoppas att hon kan komma att använda den! Det är alltid roligt att ge bort någonting till dem som betyder mycket för en.

Mönstret och garnet har jag fått i ett Hemlis byte med Tilde Textil.
Jag tror att hon i sin tur har fått mönstert av Pyssel och stickat.

Nu var det alldeles för länge sedan...

Det känns som en evighet sedan jag var in och skrev på min blogg! Men ibland blir vardagen lite annorlunda än vad man tror och är van vid.

Det har hänt en del saker i vår familj sedan sist, inget tragiskt tack och lov utan tvärt om.

Vi väntar barn igen, vårt tredje barn förväntas komma någon gång i april nästa år.

Det lilla grynet var inte planerat utan kom till av sig själv känns det som. Men liksom alla barn som föds in i en kärleksfull familj som älskar barn så är även detta lika älskat och välkommet som de andra två var. Jag och min man känner oss tacksamma över detta lilla liv som ska utöka oss med att bli en ganska stor men samtidigt lagom stor familj.

Barn skänker sååå mycket glädje och vi ser med glädje fram emot det lilla livet och samtidigt gläds vi åt Alfred och Vidar som ska få bli storebröder. I längden tror jag att de kommer att ha mycket roligt tillsammans eftersom alla tre är ganska tätt i ålder.

Vidar är nu 7½ månad och har verkligen blivit en egen individ. Alfred är 2½ år och även han har vuxit. Nu pratar han en hel del och är mycket inne i lekens värld. Samtidigt tampas vi med den begynnande 3 års trotsen som ibland gör att man blir arg och frustrerad ena stunden samt gör att man skrattar den andra stunden.

Vilket ni kanske förstår så har jag varit mycket trött den senaste tiden, men tack och lov har det lättat nu och jag känner mig på bättre humör. Det är väl inte så konstigt att man är trött och känner sig hängig vissa dar när man både är gravid och föräldraledig med två små barn. Konstigt vore annars!? Man är inte mer än bara människa. Man måste få vara ärlig mot sig själv och säga att man är trött och hängig utan att man för den delen är sjuk eller konstig. Vi är så duktiga på att säga att allt är så bra jämt, men är det alltid det?

Jag har saknat bloggen och min tid framför sysmaskinen men hoppas att min nya kraft och ork ska göra att jag kan sy en del innan nästa lilla bebis kommer.

Jag har dock stickat en sak som jag skriver om i nästa inlägg!